"Och kromet är ju alldeles rostigt.." rösten i andra änden av telefonen lät lite tveksam. Jag blev uppringd av en mekaniker från en av de stora märkesverkstäderna, de skulle börja med service och reparationer av scooters från Piaggo och han behövde lite tips och råd.


Mekanikern kunde dock inte avhålla sig från att förundras över skicket på Vesporna som han stött på. "Ägarna verkar ju varken tvätta eller putsa på sina tvåhjulingar !!" beklagade han sig.

Och så är det ju.. Det gäller naturligtvis inte alla scooterister, men det finns många som använder sin Vespa främst som ett transportmedel mellan hem och bostad .

De har ingen tanke på att många anser tvåhjulingar vara en hobby och statusmarkör. En hojåkare kan lägga flera timmar varje vecka på att hålla sin tvåhjuling i toppskick, pendlaren som kör en scooter pumpar i bästa fall luft i däcken på våren och lämnar över den till en verkstad eller en händig kompis när något har gått sönder.

Vi som har jobbat med reparationer är vana att göra ren Vespa motorer med spackelspade och borste innan vi öppnar luftburkar eller kopplingskåpor, verktyg som andra MC mekaniker inte verkar någonsin ha använt i dessa sammanhang.

MC och Scooterverkstäder, vi jobbar alla med tvåhjulingar – men ungefär där upphör likheterna.

Inom kustom scenen i hojvärlden har det under en tid varit populärt att bygga hojar som skall se vanvårdade, lite slitna, lite skitiga ut. Inom scootervärlden är det ingen trend, det är en livsstil och på sätt och vis ganska befriande.

Att använda scootern i vardagen kan markera en känsla för stil eller så är det helt enkelt ett rationellt val för den som har svårt att anpassa sina arbetstider till kollektivtrafiken. Scootern som transportmedel är samtidigt ett fenomen befriad prestige utan att en viss status har gått förlorad.

För MC mekanikern som nyligen börjat jobba med Vespa scooters framförda av vardagspendlare blir detta ofta ett brutalt uppvaknande.